Utvandring av kompetens och skattebetalare – ett annat hot mot välfärden

Att invandringen till Sverige har varit rekordhög de senaste åren känner nog de flesta till. Mindre känt är att även utvandringen är rekordhög, högre i antal än under emigrantvågorna på 1800-talet. En komprimerad graf från SCB (klicka på länk för längre tidsserie) ser ut så här:

utvandr

Vilka är det som utvandrar då? Rapporten ”Riskerar Sverige en kompetensdränering” från år 2000 skrev:

”Statistik visar att det är fler högskoleutbildade som flyttar från Sverige än till Sverige. Vi har en omfattande emigration av forskare, ingenjörer, ekonomer och andra som utgör en spetskompetens inom olika områden. Om allt fler välutbildade väljer att lämna landet (i förhållande till antalet högutbildade som kommer till Sverige) skulle det få negativa konsekvenser för svenskarnas välfärd. En direkt effekt blir att skatteunderlaget för såväl framtida pensioner som annan välfärd minskar. En mer långsiktig effekt är minskade tillväxtförutsättningar för ekonomin i dess helhet”.

Färskare siffror finns i boken ”Svenska utlandsröster” från 2016, som är en del av Göteborgs universitets SOM-undersökning. Den visar att de mest populära länderna att utvandra till är Norge, Danmark, Storbritannien, USA, Finland och Tyskland.

Typiskt för utvandrarna är att de är mer högutbildade, har bättre privatekonomi, och har en hög andel som är företagare eller har en arbetsledande ställning. Främsta skälet att flytta utomlands är att förvärvsarbeta där. Det de ser som allra sämst med Sverige är skatterna. Dock tillfrågades personerna i undersökningsmaterialet inte om vissa andra flyttorsaker som minskad trygghet i Sverige, höjd levnadsstandard utomlands eller liknande.

Förra året släppte Sveriges kommuner och landsting (SKL) en uppmärksammad ekonomirapport som sammanfattade:

”I vårens rapport kan vi konstatera att det ekonomiska läget är fortsatt bekymmersamt i sektorn. Många kommuner och landsting brottas med under – skott och ett kraftigt kostnadstryck. En aktuell fråga som ges stort utrymme i denna rapport är de utmaningar som den stora invandringen innebär för kommunsektorn. Den senaste befolkningsprognosen från scb visar förutom på en stor invandring också på ett ökat antal äldre och skolbarn i den svenska befolkningen”.

Rapporten räknade med skattehöjningar på 1,82 kronor på en hundralapp i genomsnitt. Detta från en redan hög skattenivå.

Vad händer om skatterna höjs som SKL aviserar, välfärden försämras ytterligare, och allt fler områden blir oattraktiva att bo eller vistas i på grund av hög brottslighet och ett allt större inslag av vålds-, heders- och klankulturer som är främmande för Sverige? En risk är att det leder till att fler skattebetalare flyttar från Sverige, medan företrädesvis bidragstagare flyttar hit. Att skattebasen eroderas ytterligare.

Och som vi har sett ovan, det är de mest välbärgade och högutbildade som är mest benägna att lämna landet.

OECD: Antalet arbetslösa icke-européer i Sverige har tredubblats på 10 år

Den internationella organisationen OECD har idag släppt en rapport om svensk ekonomi. Den är övervägande positiv och pekar på att Sveriges tillväxt i BNP/capita är hög i relation till jämförbara länder.

OECD tar även upp invandringen till Sverige och skriver att den kan bli lönsam i framtiden ”givet en effektiv integration”. Problemet är att den ekonomiska integrationen i Sverige är en av de sämsta bland OECD-länderna, kanske den allra sämsta, mätt som sysselsättningsgap. Den som intresserar sig för svensk integration i praktiken och asylinvandringens långsiktiga ekonomi kan studera ekonomin och den övriga samhällsutvecklingen i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje.

Vad som är viktigare än vad OECD skriver är en graf som organisationen presenterar, nedan. Den visar arbetslösheten i antal bland så kallade ”sårbara grupper”. För tio år sedan var antalet arbetslösa störst i gruppen ”med gymnasieutbildning eller lägre”. Så är det inte nu. Antalet arbetslösa födda utanför Europa har ökat trefalt på tio år, och riktningen som den blåa kurvan pekar i är inte särskilt hoppfull för svensk ekonomi eller integration.

arblos

Fler än 6 miljoner vill flytta till Sverige

Just nu läser jag Tino Sanandajis nya, faktaspäckade bok ”Massutmaning” som idag recenseras av Göteborgsposten. En del är nytt för mig, annat är nyttig upprepning.

Jag visste sedan tidigare att 65 miljoner människor befinner sig på flykt i världen. Men jag visste inte att 640 miljoner vuxna skulle byta land om de kunde, enligt en Gallup-undersökning för några år sedan. De flesta vill till något västland. Av dem skulle 6 miljoner helst flytta till Sverige. Utöver detta antal vuxna tillkommer alltså ett antal miljoner barn som skulle få följa med.

Det finns inget skäl att tro att antalet som gärna flyttar hit skulle ha minskat sedan Gallup-undersökningen publicerades år 2012.

Män vill ha social status, kvinnor vill ha skönhet

Föreställningen att kön är en social konstruktion är inflytelserik i Sverige. Vi har exempelvis en läroplan för förskolan som säger att förskolan ”ska motverka traditionella könsmönster och könsroller”. Det följs upp av Skolinspektionen, som regelbundet kritiserar kommunerna för att inte motverka traditionella könsroller tillräckligt.

Detta är framför allt ett oförsvarligt slöseri med resurser. Att vi har utvecklat könsskillnader har varit nödvändigt för vår arts överlevnad och har mejslat ut de identiteter vi har och de medfödda delarna av vårt beteende. Könsrollerna har genom sexuell selektion (urval) i hög grad gjort oss till dem vi är. Med det menas inte att det saknas människor med könsöverskridande biologi eller personlighetsdrag, men det är undantaget, inte regeln.

Som ett exempel strävar män typiskt sett särskilt mycket mot hög social status. Män med hög social status får fler barn, medan detta inte gäller kvinnor med hög social status. Tvärtom riskerar högstatuskvinnor i högre grad att bli barnlösa, eftersom de inte vill ”gifta ner sig” statusmässigt, vilket män inte bryr sig lika mycket om. Samtidigt tenderar de att välja bort att bli gravida framför framgång i karriären. Ett exempel på reproducerande beteende hos högstatusmän är att de i högre grad får barn med olika kvinnor, via tillfälliga förbindelser, eller genom att gifta om sig. Arbetslösa män får samtidigt färre barn, medan detta inte gäller för arbetslösa kvinnor.

För att föröka sig som kvinna gäller det istället framför allt att se bra ut. Skönhet hos kvinnor ger en hög chans att få avkomma, vilket även har gällt historiskt. Skönhet har gjort det möjligt att attrahera högstatusmän som kan försörja avkomman. Fler kvinnor än män som har överlevt till reproduktiv ålder har genom historien blivit föräldrar, och särskilt har det uppenbarligen gällt vackra kvinnor. Vi har ca 67% fler förmödrar än förfäder. Kvinnor konkurrerar mindre än män om partners, men även ”kvinnlig intrasexuell konkurrens” förekommer, där kvinnor strävar mot större skönhet genom exempelvis klädsel eller smink, eller ägnar sig åt att baktala andra kvinnor som ses som attraktiva konkurrenter.

Detta betyder inte att manlig skönhet är oviktig eller att kvinnlig social status är oviktig. Poängen är istället att skönhet är och har varit viktigast för kvinnors fortplantning, medan social status är och har varit viktigast för mäns fortplantning.

Könsrollerna och sexuellt urval har därtill gett oss olika personlighetsdrag. Män är mer riskbenägna än kvinnor på olika sätt, och en riskbenägen man som överlever, ökar i social status. Kvinnors evolutionära anpassning har krävt att de tar större ansvar för avkomman än män, som investerar mindre i avkomman och slipper 9 månaders graviditet. Kvinnor har därför utvecklat större omvårdande egenskaper.

Lästips om detta är Wikipedias sida om könsskillnader i psykologi, och de källor som hänvisas till där.

Sorg för Göteborg

Med en travesti på en låt av Håkan Hellström är det på sin plats att påpeka att centrala Göteborg tyvärr bara blir värre och värre. Denna vackra stad har blivit en stad som jag sedan ett par år tillbaka aktar mig i. Våldet, sexbrotten och knarkaffärerna i köpcentret Nordstan har i dagarna omskrivits av bland andra Expressen (1, 2), brittiska Daily Express, Danmarks Radio och den tjeckiska tidningen Eurodeník. Det handlar om pojkar och unga män med utomeuropeisk invandrarbakgrund, från förorterna, tillståndslösa migranter från Marocko, samt asylsökande från Afrika, Mellanöstern eller Afghanistan.

De kriminella gängen går numera inte att missa i stadens centrum. Kvällstid är det extra riskabelt att vistas där. Göteborgstwittrare som jag har kommunicerat med menar att problemet inte är avgränsat till Nordstan, utan sträcker sig över ett område som täcker Centralstationen, Brunnsparken, Nordstan och trakterna kring Operan. Grovt sett (jag ska ersätta kartan om någon ger mig en bättre) rör det sig om ett sådant här område.

gbg

Enligt min subjektiva uppfattning är Göteborg den svenska stad som har försämrats kraftigast under de senaste två årens samhällsomvandling. Det finns fortfarande stora delar av staden som är opåverkade, men som besökare, vilket jag är då och då, är det ändå svårt att undvika centrum.

Något måste göras, och det snarast. Jag har förstås en uppfattning om vad, men det som först behöver komma till stånd är krisinsikten, även hos dem som regerar landet.

Bloggat: Toklandet

Dan Eliasson släppte in ungefär lika många som regeringen vill skicka hem

Riksrevisionen har släppt rapport om hur Polismyndigheten hanterade förra höstens migrantströmmar till Sverige. Ur rapporten:

I september informerade polisregionerna Syd och Väst gränspolissektionen på polisens Nationella operativa avdelningen, Noa, samt den nationella staben för den särskilda händelsen Alma (se mer nedan om Alma) om att de såg ett behov av gränskontroller för att skapa ordning i flödet av migranter. Enligt uppgift var samtliga regionala gränspolissektioner i mitten av september överens om att det fanns ett behov av att återinföra gränskontroller. Även Polismyndighetens nationella operativa ledningsgrupp (NOLG) bedömde i september att ”vi är nära ett läge där polisen bör framföra ett förslag till regeringen avseende gränskontroll, partiell koncentrerad till ett par platser i Sverige – främst Syd”, även om det skulle vara en stor ansträngning på personalnumerären inom polisen.

I slutet av september presenterade Noa:s gränspolissektion tre handlingsalternativ för rikspolischefen; oförändrat läge, ökad inre utlänningskontroll respektive återinförd gränskontroll. I promemorian uppgavs att ett allvarligt hot enligt kodex om Schengengränserna ”torde föreligga” och att gränskontroller troligen var en mer effektiv åtgärd än utökade inre utlänningskontroller. I början av oktober fanns det enligt Noa:s gränspolissektion indikationer från ledningen på att gränskontroller skulle återinföras. Den 21 oktober meddelade dock gränspolissektionen vid Noa polisregionerna att rikspolischefen inte ansåg att läget var sådant att Polismyndigheten kunde besluta om att återinföra gränskontroller. Polismyndigheten gjorde inte heller någon framställan om återinförda gränskontroller till regeringen. Efter detta gick beredskapen för att återupprätta gränskontroller ned. När beslutet sedan fattades av regeringen den 12 november 2015 blev flera berörda överraskade.

Rikspolischef Dan Eliasson hade alltså med stöd från interna underrättelser kunnat föreslå gränskontroll till regeringen redan i september, men han lämnade inte något förslag alls, utan regeringen fattade beslutet den 12 november.

Hur många kom under dessa två månader? Det vet vi inte eftersom vi inte hade gränskontroller, men antalet asylsökande uppgick till cirka 80000. Det kan förstås vara en underskattning av antalet som kom hit, eftersom vissa – marockaner, rumäner och senegaleser exempelvis – som inte ser sig ha en chans att få asyl, kanske inte heller söker asyl.

asyl

Cirka 80000, ja, det är ju ungefär lika många som regeringen vill skicka hem.

Läs mer – Gudmundson i SvD: ”Dan Eliasson stoppade gränskontroller”.

Iotakt: Proffset

Åldersbedömning: Magnetröntgen* har redan nu långa väntetider

Riksmedicinalverket har alltså beslutat att åldersbedömning av asylsökande ska göras med magnetresonanstomografi/magnetkamera (MR) av knä och röntgen av tänder. Läkaren Mattias har en blogg där han kritiserar just MR av följande skäl:

”det är omöjligt att MR-undersöka (tio)tusentals ensamkommande. Det finns en enorm kapacitetsbrist när det gäller MR i Sverige idag, långa väntetider, få scanners och få radiologer. Det finns ännu färre som kan göra åldersbedömning med hjälp av MR, om ens någon (?). Därför måste man först etablera några ”centers of excellence” med certifierad utrustning och personal. Dessa måste utbildas och examineras, vilket kommer att ta minst ett år att genomföra, och man kommer hela tiden att behöva trängas med all annan MR-verksamhet i Sverige, tumörutredningar, MS-patienter, strokepatienter etc, så infrastrukturen kommer inte att vara på plats på flera år (återigen min spekulation).
På så sätt kommer hela åldersbedömningsfrågan i praktiken att läggas i malpåse”.
Tyvärr har jag inte hittat någon rikstäckande väntetidsdatabas för MR, men Landstinget Kronoberg redovisar sina väntetider här. För MR är väntetiden minst 18 veckor och för röntgen av skelett är väntetiden minst 4 veckor. Jag misstänker att det kan ha att göra med att kostnaden för röntgen är betydligt lägre än kostnaden för MR.

Vad händer då när tiotusentals påstått minderåriga ensamkommande asylsökande ska undersökas? Jo, väntetiderna skjuter förstås i höjden. Det är alltså lämpligare att använda röntgen av handled istället för MR av knä för åldersbedömning av två följande skäl:

– Väntetiderna är kortare och den nuvarande kapaciteten i vården är större.

Att tandröntgen ska göras är jag emellertid positiv till. Hursomhelst är det uppenbart att Rättsmedicinalverkets beslut måste följas av motsvarande investeringar i vården så att de föreslagna undersökningarna hinns med. Det borde inte vara omöjligt, eftersom en enda ensamkommande minderårig i runda tal kostar 1 miljon kronor om året. Om några av dem klassas som vuxna borde staten kunna spara mycket, i tillägg till att Sveriges ”pull-faktorer” för asylsökande minskar på sikt.

*Jag har fått påpekat att magnetröntgen är ett missvisande begrepp.

Tänder och magnetröntgen knä – ett litet fall framåt

Rättsmedicinalverket har beslutat att tandundersökning och magnetröntgen av knät ska börja användas som metod för åldersbedömning av ensamkommande. Det kan tyckas smått obegripligt att inte röntgen av handled ersatte magnetröntgen av knä på grund av det starka vetenskapliga stöd som finns bakom det förstnämnda. Men det var antagligen en politisk kompromiss – den barnfetmaexpert och Miljöpartist som har utnämnts som riksledande expert på åldersbedömningar verkar ha magnetröntgen av knä som käpphäst.

Många har reagerat på att ålderstesterna är frivilliga. Men som migrationsminister Morgan Johansson har sagt, så ligger bevisbördan för uppgift om ålder hos den asylsökande. Att inte medverka i ålderstest ska som jag förstår det vara belastande för den som söker asyl som påstått minderårig.

Därför ser jag Rättsmedicinalverkets beslut som ett litet fall framåt.

Bloggat: Äsiktsfacit

Kombinerade metoder är bäst vid åldersbedömning

Mitt förra inlägg handlade om medicinsk åldersbedömning av ensamkommande och ungdomsbrottslingar utan trovärdiga och giltiga ID-handlingar. Kritiken mot tandundersökningar har varit att det är ett för ”trubbigt” instrument för att bedöma ålder. Ändå finns det en undersökning [1] som sammanställer studier om tandundersökningar och visar att de kan fastställa med ca 90% säkerhet om en person är över 18 år eller inte. Denna review täcker många etniciteter och stater.

Kombinerade metoder ger ännu högre säkerhet. Denna studie [2] visar att marockanska individer kan åldersbestämmas säkrare med både handleds- och tandundersökning än om bara tänderna undersöks.

Och denna studie [3] visar att handledsundersökning är säkrare än tandundersökning. Kombinationen är ännu säkrare. Om en handledsundersökning ger 92,5% säkerhet och tandundersökningen 90% säkerhet så ger kombinationen en ca 97,5% säkerhet. Det är betydligt över den nivå som allmänt brukar användas – 95% säkerhet är ganska vedertaget.

Metoderna finns där. Att motståndet mot dem ändå vinner gehör visar att frågan är politisk och inte medicinsk.

[1] Roberts et al., 2015. Länk.

[2] Garamendi et al., 2005. Länk.

[3] Gelbrich et al., 2015. Länk.