Till manlighetens försvar

Detta inlägg skulle kunna försvara kvinnligheten eller mänskligheten, men det får någon annan göra. Anledningen till inlägget är inte att män är bättre än kvinnor eller tvärtom, utan för att manligheten, eller maskuliniteten, ständigt kritiseras i svensk offentlig debatt.

Destruktiv maskulinitet ger till exempel 18 300 Google-träffar medan destruktiv manlighet ger 15 600 träffar.

Låt oss börja med att konstatera att manligheten inte är någon social konstruktion, utan en produkt av evolutionen, utmejslad genom årmiljoner för att anpassa människan till överlevnad och fortplantning. Denna studie ger följande skillnader mellan män och kvinnor när det gäller fysisk styrka:

styrka

Män är alltså bättre anpassade än kvinnor för närkamp. Naturen är skoningslös, och under större delen av människans existens har det varit en optimal anpassning att dela upp könsrollerna så att männen har ansvarat för exempelvis närstrid och kvinnorna för exempelvis barnafödande.

Men det är inte bara könsrollerna som evolutionen har mejslat ut. För att klara av de könsspecifika rollerna har även skillnader mellan män och kvinnor utvecklats när det gäller egenskaper och karaktärsdrag. Denna studie tar upp sådana skillnader. Minustecken i tabellen nedan anger ett tvärkulturellt (biologiskt) manligt karaktärsdrag, medan inget minustecken anger ett kvinnligt karaktärsdrag. En eller flera asterisker (*) betyder att skillnaden är signifikant.

karaktarsdrag

Män är alltså exempelvis mer riskbenägna än kvinnor. Det kan yttra sig i att vissa män ägnar mindre tid åt produktion och mer åt att uppfinna nya saker. Denna studie visar att fler än 90% av patenten tas av män.

Ett fåtal av många exempel på manliga uppfinningar genom historien är:

Glödlampan

Fotografiet

Internet

Persondatorn

Penicillinet

Smittkoppsvaccinet

Malariamedicin

Listan kan göras lång. Alla som ser manlighet som övervägande destruktiv borde omedelbart bojkotta alla manliga uppfinningar.

Eller som professorn, filosofen och feministen Camille Paglia fomulerar det:

”Om civilisationen skulle ha lämnats i kvinnliga händer, skulle vi fortfarande bo i gräshyddor”.

 

Medelklassen är välbärgad trots asylinvandring, inte tack vare den.

malmo

Duraid Al-Khamisi har skrivit en märklig kolumn i Expressen där han ondgör sig över att Sveriges asylpolitik har skärpts. Han skriver:

”Jag borde vara förbannad. Skitförbannad. Jag borde gå ut och bränna bilar, skära hål i folks däck och kleta in fönsterrutor med lera. Jag borde stå på torg och demonstrera. Springa runt med plakat och skrika, vråla att vår samtid är korrupt. Förljugen och genomfalsk. Men jag känner inte den ilskan längre. Inte nu i alla fall”.

Duraid borde inte alls vara förbannad. Han borde vara tacksam för att han och hans familj fick asyl i Sverige. Alla har inte den turen och livet är inte rättvist. I mitt tycke borde han återvända till sitt födelseland för att bekämpa ISIS istället för att sticka offerkofta och späda på motsättningar i trygga Sverige. Han är en ung man i vapenför ålder.

Men så resonerar inte Duraid. Han har tidigare gjort sig känd som föreläsare för aktivistgruppen Megafonen, där hans bror är ännu mer aktiv. Aktivistgruppen Megafonen tycker synd om förortsbefolkning, är kritisk mot polisen och sympatiserar med stenkastare i problemförorter.

Men det allra märkligaste i artikeln är ändå avslutningen:

”Så här står jag mitt i stan och studerar folk på avstånd. Iakttar skjortor, skor, märkesglasögon. Tänker att medelklassen mår bra. Att den vita medelklassen mår jävligt bra. Att folk visst har pengar och fina bostäder och feta semesterlöner. Och det är tack vare oss”.

”Nu har ni allt ni behöver. Vi gjorde er till miljonärer. Det är på våra axlar ni står. Må mångkulturens goda delikatesser smaka”.

Dessa påståenden innehåller ett par faktafel. Dels är den ”vita medelklassen” i Sverige inte miljonärer. Av Sveriges befolkning är det en minoritet på knappt två miljoner som är miljonärer, om man räknar in skulder.

Sedan är det visserligen sant att Sveriges BNP per person ökar, vilket är normalt i industriländer. Men det är inte så att de delar av Sverige med flest asylinvandrare har bäst ekonomi. Bilden ovan är från ett reportage i Sydsvenskan igår. Malmö har under ett stort asylinvandringsflöde blivit en av Sveriges fattigaste kommuner. Ekonomen Tino Sanandaji har visat en liknande utveckling för asylinvandrarkommunerna Södertälje och Botkyrka.

Nedan är ett diagram från sajten Ekonomifakta som visar Sveriges position bland världens länder med starkast ekonomi. På 1970-talet, när Sverige hade lite asylinvandring, låg Sverige på en fjärdeplats. På senare år har Sverige legat omkring plats nummer 10.

välståndsligan2

Så att den svenska medelklassen har det ganska gott ställt är inte tack vare att gnälliga och otacksamma asylinvandrare som Duraid Al-Khamisi har kommit hit, utan trots att de har kommit hit.

Tyckonomerna, Brexit och BNP-förändringen

BNP

Grafen här ovanför visar Eurozonens ekonomiska utveckling (köpkraftskorrigerad BNP/capita) jämfört med alla EU-länders. Data från Eurostat. Eurozonen består av rikare länder än EU-snittet, men skillnaden har krympt något över tid. De EU-länder som står utanför Eurozonen har haft en bättre ekonomisk utveckling än euro-länderna.

Detta talar tvärt emot de domedagsprofetior vi fick inför EMU-omröstningen 2003. EMU skulle få BNP att växa, hette det. Utan EMU skulle vi bli fattiga. På samma sätt lät det 1994 när Sverige skulle folkomrösta om EU. Utan EU blir BNP lägre, hette det. Tyvärr kan jag inte backa upp detta med riktiga citat, men alla som läste tidningar inför omröstningarna 1994 och 2003 håller nog med om den beskrivningen.

I går röstade Storbritannien för att utträda ur EU. Brexit-sidan vann. Redan hör vi samma domedagsprofetior från tyckonomerna. ”Nu väntar ett BNP-ras”, lyder en rubrik i Dagens Industri, men artikelskribenten skriver faktiskt också:

De ekonomiska effekterna av britternas historiska EU-omröstning på lång sikt beror på vad de närmaste årens förhandlingar leder fram till. Forskning från Internationella valutafonden, IMF, visar att det tar decennier innan ändrade handelsmönster helt slår igenom på ett lands inkomster. Och på så pass lång sikt är det också mycket annat som spelar in när det gäller tillväxt och handel, såsom konkurrenskraft och demografi.

Manchester Evening News skriver att Storbritanniens BNP förväntas sjunka och att en lågkonjunktur hotar. Men Financial Times skriver att ekonomerna är oeniga om hur BNP kommer att påverkas. Börserna och den brittiska valutan har fallit, men det är oklart hur det påverkar brittisk BNP i längden.

Vi som minns tidigare folkomröstningar sitter lugnt i båten och vet av tidigare erfarenhet att tyckonomernas utfall är väntade och att ingen egentligen vet hur Storbritanniens eller övriga EU-länders BNP kommer att påverkas av Brexit.

I morgon blir Sverige lite mindre attraktivt att söka asyl i

asylartiklar

Bildkollage från Tobbes mediablogg.

I morgon förväntas en stor majoritet av Riksdagen rösta igenom en samling av förslag som kommer att göra Sverige lite mindre attraktivt att söka asyl i. Riksdagens hemsida skriver:

Sverige ska tillfälligt införa tidsbegränsade uppehållstillstånd. Rätten till anhöriginvandring ska begränsas och försörjningskraven skärpas. Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till det förslaget från regeringen. Samtidigt vill utskottet att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om urvalet av så kallade kvotflyktingar.

Det kommer att bli demonstration mot omröstningens förväntade resultat utanför Riksdagen. Idag kraftsamlar medierna med artiklar som kritiserar förslagssamlingen med anklagelser, brösttoner och snyfthistorier. Det spelar ingen roll. Sveriges tid med öppna dörrar för asylinvandrare är förbi, åtminstone för detta årtionde. Det är ingen allmän mänsklig rättighet att bo i just Sverige. Jag hör till dem som tror att lösningarna inte är tillfälliga, utan kommer att permanentas. Vilket jag välkomnar, och hoppas på fler snara beslut i denna nyligen inslagna riktning.

Vi behöver inte mer religiös fundamentalism, fler terrorister, fler gruppvåldtäkter, fler gängkriminella, fler utanförskapsområden, fler personrån, fler balkongflygningar och andra hedersmord, fler analfabeter, fler socialbidragstagare, fler brottsbelastade asylboenden, större skattefinansierade statsanslag till Migrationsverket, eller mer sexuellt ofredande i simhallar och på festivaler. Utan mindre och färre. Ett avgörande steg för att uppnå det är att åtgärda asylinflödet och de så kallade ”pull-faktorerna” som gör att asylsökare åker till just Sverige av alla länder.

Gängskjutningar har ökat, ändå har det dödliga våldet totalt sett minskat

skjutning

Bilden ovanför kommer från en BRÅ-rapport som släpptes i vintras. Antalet personer som fick slutenvård på grund av skottskador har nästan tredubblats mellan 1990 och 2014. Gängskjutningar var ovanliga när jag växte upp, men nu skriver pressen om skjutningar mellan kriminella gäng i princip varje vecka.

År 2015 dog 112 människor i Sverige av dödligt våld. Hur det blir i år kan vi bara gissa. Men hittills är den långsiktiga trenden när det gäller dödligt våld inte uppåtgående, trots en ökande befolkning. Bilden nedanför kommer också från BRÅ.

död

Nu invänder kanske någon att BRÅ inte är oberoende utan får såväl finansiering som styrning från staten och i förlängningen regeringen. Och att kriminologin i Sverige innehåller många inslag av ideologisering. Jag förnekar inte att det ligger något i det, men jag tror ändå på BRÅ:s data och jag dömer inte ut kriminologer överlag som ohederliga.

BRÅ kommenterar utvecklingen:

”Antalet offer för fullbordat dödligt våld har minskat med en tredjedel från början av 1990-talet till början av 2010-talet. Under åren 1990-1994 blev i snitt 105 personer per år offer för dödligt våld, motsvarande siffra för åren 2000-2004 är i snitt 95 personer per år och åren 2010-2014 i snitt 80 personer per år.

– Minskningen gäller både alkoholrelaterade fall av dödligt våld mellan män, och dödligt våld mot kvinnor i nära relationer, säger Sven Granath, utredare på Brå. Det alkoholrelaterade våldet har minskat ända sedan 1990-talet, men det är först sedan mitten av 00-talet som vi ser minskningar av det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer. Från tidigare i snitt 17 offer per år till i snitt 13 per år under 2008-2013.

Dödligt våld med illegala skjutvapen har ökat i storstäderna

I storstadslänen har användningen av illegala enhandsvapen vid kriminella konflikter ökat kontinuerligt. Framför allt är det i Skåne och Västra Götaland som det dödliga skjutvapenvåldet inom ramen för kriminella konflikter har ökat. I Stockholms län har däremot nivån varit mer oförändrad över tid. En påtagligt hög andel av det dödliga skjutvapenvåldet har också skett i storstadslänens socialt mest utsatta områden.

– En förklaring till ökningen av illegala enhandsvapen kan vara att vissa typer av organiserad brottslighet har ökat. Det finns också indikationer på att det under en längre tid pågått en ökad införsel av illegala vapen i Sverige. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att 9 av 10 fall av dödligt våld sker i andra sammanhang än vid kriminella konflikter med skjutvapen, säger Sven Granath.

Dödligt våld med legala vapen har minskat påtagligt

Det dödliga våldet som sker utanför den kriminella miljön har minskat. Det gäller främst dödligt våld med legala jakt- och andra tvåhandsvapen som sker inom ramen för familje- eller partnervåld. Den typen av skjutvapenvåld har totalt sett närmare halverats sedan mitten av 1990-talet, såväl i länen utanför storstadsregionerna som i storstadslänen.

Dödliga gängkriminella skjutningar ökar, men det uppvägs alltså av minskad förekomst av spritdråp och minskade fall av jägaren som skjuter ihjäl familjen med hagelbrakaren.

Jag behöver nog inte vara övertydlig här, eller försöka belägga det självklara. För vem som helst inser att spritdråparna och jaktvapenmördarna (som minskar i antal) i regel har en annan typ av etniskt och kulturellt ursprung än de gängkriminella mördarna (som ökar i antal).

Skulle vi inte ha släppt in de gängkriminella eller deras föräldrar skulle Sverige varit ännu mer förskonat från dödligt våld. Det kan även bli värre framöver.

Det är nämligen möjligt att det ökade inflödet av unga män från utpräglade våldskulturer gör att år 2015 i bilden ovan inom en snar framtid kommer att ses som ett tragiskt trendbrott i Sverige. Medan dödligt våld fortsatte att minska i våra grannländer.

När Sverige avsvenskas

ica-6-juni

Idag, den 6/6, är det Sveriges nationaldag, och vi behöver denna dag prata om avsvenskningen av Sverige. Med avsvenskningen menar jag den krympande andelen svenskar och integrerade  eller assimilerade invandrare bland befolkningen.

Den får mig att alltmer känna att Sverige på en allt bredare front håller på att bli ett nytt Damaskus, ett nytt Kabul, ett nytt Mogadishu, ett nytt Rabat eller ett nytt Lagos.

Jag är själv invandrare och tror att en begränsad mängd arbetskraftsinvandring kan stärka ett lands ekonomi och anda. Asylinvandringen är å andra sidan för stor, för lågutbildad och därför till stor del omöjlig att samordna med svensk arbetsmarknad. Det kanske är röster från oss invandrare som reagerar mot avsvenskningen som krävs för att svenskarna ska förstå vidden av vad som håller på att hända. Sistasidans vänsterkolumn på gårdagens Aftonbladet frågade om Sverige har en alltför hård migrationspolitik. De intervjuade svenskarna svarade ”ja”, men flera intervjuade invandrare svarade ”nej, tvärtom”. Även om man inte ska ta Aftonbladet för ett sanningsvittne.

En estnisk vän berättade hur Sovjetunionen fyllde Estland med ryssar och andra icke-ester under ockupationen genom tvångskommendering. Nu utgör de ungefär en tredjedel av befolkningen. I estniska städer som Narva och Kohtla-Järve går det inte att göra sig förstådd på estniska. Det är numera ryska språket som gäller där. Så var det inte för 50, 60, 70 år sedan. Redan nu sänder SVT nyhetsreportage från Malmö på arabiska som textas till svenska. Som om de vore utrikesreportage. Antagligen är det bara början. Malmö och Södertälje tävlar om förstaplatsen om vilken stad som kommer att bli det första svenska exemplet på vad Narva är för esterna: ett i praktiken förlorat territorium.

”Svenskarna låter samma sak hända i Sverige, trots att Sverige inte är ockuperat som Estland var”, kommenterade min estniska vän.

Jag har en annan vän som är kurd. Jag frågade henne hur hon som själv är asylinvandrare kan motivera för sig själv att hon kritiserar asylinvandring. Hon svarade att när hon kom hit på 1980-talet var det inte samma volymer och därför inte samma problematik:

”Jag hade tur helt enkelt. Livet är orättvist och hade jag inte fått komma hit så hade jag väl fått klara mig ur det också”.

Och visst är det så. Livet är inte rättvist. Det går aldrig att komma undan. Vissa får cancer och andra sjukdomar och dör i tidig ålder. Vissa föds i fattiga länder. Vissa föds med lägre intelligens än genomsnittet. Vissa kämpar hårt för sin inkomst och förblir fattiga. Även om vi låter alla världens fattiga komma till Sverige så kommer detta faktum att kvarstå, samtidigt som det Sverige vi har känt förstörs.

Jag reser antagligen runt mer än de flesta i Sverige, främst på grund av jobbet. Mitt intryck är att avsvenskningen pågår i de flesta kommuner jag har återbesökt och att det har gått särskilt fort under det senaste året. Andra berättar om samma sak på platser där jag inte har varit. Samtidigt finns det stadsdelar, förorter, och till och med vissa kommuner som knappt alls har påverkats. Några ögonblicksbilder från mina egna intryck, som kanske inte alltid hundraprocentigt känns igen för dem som bor där, men dessa är alltså mina intryck som besökare:

Göteborg, Nordstan, Femmans torg, Centralstationen. Antalet tiggare är stundtals outhärdligt. Man får inte en lugn stund utan att någon kommer och skramlar med en mugg och säger ”please please”. Det driver runt många gäng av unga sysslolösa män som pratar högljudd arabiska. Hur centrala Göteborg har påverkats när det gäller brottsstatistik kan ni läsa om i pressen, alternativmedia, bloggar eller Flashback.

Norrköping, Mirum galleria. Många svenskar, men också många som talar arabiska.  Jag roade mig en stund med att titta på vem som körde barnvagnar en söndag. Alla cirka 20 barnvagnar jag såg kördes av kvinnor med huckle.

Stockholm, Kungsträdgården. Folkfest. Stockholm har länge haft en internationell prägel med mycket turister. Denna gång hörde jag nästan lika mycket arabiska som europeiska språk. Även där väldigt många tiggare.

Nyköping, centrum. Dagen när jag besökte var det påfallande många afrikaner i den centrala delen av staden. Några av dem stirrade länge och på ett smått besatt sätt på tjejer som gick förbi.

Uppsala, centralstationen. Denna stad verkar ha tagit emot många afghaner. Här är tiggarna lite lugnare än i Stockholm och Göteborg. Någon spelar dragspel. På markplan hänger drösvis med afghaner i gäng och många av dem dricker energidryck. Ett reportage om afghanerna i Uppsala finns på bloggen Det goda samhället.

Vad jag vill säga med det här är att Sveriges No Go-zoner i utanförskapsområdena inte är något nytt som har uppstått under det senaste året. De problemen har uppkommit tidigare, under en lång tid med en lägre asylinvandring på årsbasis. Som en förortsligist i Malmö säger i en intervju med Aftonbladet: ”Det är inte Sverige här”. En annan, i Rinkeby, säger till SVT ”Det här är inte Sverige”. Förlorat territorium. Men det som är nytt är att även stadskärnorna har avsvenskats det senaste året. Stadskärnorna som jag och andra besökare besöker först och oftast. Sveriges omslagsbilder och ansikten utåt.

Och idag firas alltså Sveriges nationaldag. På sina håll, åtminstone. Vingåkers kommun har inte råd att fira, eftersom de ”la krutet på Mångfaldsfestivalen”. Stockholms kommun firar på Eggeby Gård med bland annat ugandisk och uzbekisk musik, plus Dogge Doggelito.

Det går undan.

Traumasjukvården brukade vara tryggare för sjuksköterskorna. Nu har hot och våld mot dem ökat.

DN skriver:

Sjuksköterskor har varje dag en nära kontakt med människor. Deras arbete går ut på att se till att patienter får den vård de behöver. Men den nära kontakten med människor gör också att sjuksköterskor är en utsatt yrkesgrupp när det gäller risken att utsättas för hot och våld, och även för sexuella kränkningar.

Enligt en ny studie från Sahlgrenska akademin upplever sjuksköterskor i traumavården hotfulla situationer på jobbet.

GP fyller i.

Men ingen av de två artiklarna går in på vem det är som begår brott mot sjuksköterskor i traumasjukvården, och om det alltid har sett ut så här. Tidskriften Vårdfokus gör bilden lite klarare:

På en kirurgisk traumaenhet finns en överrepresentation av hotfulla patienter – det är unga, inte sällan kriminellt belastade, män som vistas i våldsamma miljöer med missbruksproblematik blandat med äldre, personer med demens och psykiskt sjuka (…).

I intervjuerna berättade sjuksköterskorna om den negativa stress, rädsla och osäkerhet som jobbet kan skapa hos dem, och sina tankar på att byta arbetsplats eller till och med yrke. (…)

Det är inte ovanligt med hotfulla patienter – eller anhöriga som ofta upplevs som värre – som argumenterar för mer smärtstillande eller lugnande och beordrar sjuksköterskan att göra som patienten vill.

Själva forskningsstudien finns fritt tillgänglig på nätet. Där förklarar de intervjuade sjuksköterskorna det ofta handlar om gängkriminella och deras anhöriga och att situationen har förändrats över tiden:

“Often, after all, this is about criminal gangs. Let’s say that you get this person behind bars … still there’s an army waiting for you after that …”

 

“We are protected at work, but we are not unidentifiable”

“He could stand outside my door at home, just because he has felt offended”

 

“Then it’s probably, I think, today’s society. That’s a huge difference to how it was before. There was a built-in respect for the hospital; you did not behave in a certain way. But that is completely gone today.”

Det är alltså numera vanligt att unga, lättkränkta män och deras anhöriga från gängkriminella miljöer hotar och misshandlar sjuksköterskor i traumavården och till och med uppsöker dem privat. Det orsakar stress, rädsla och en önskan om att byta yrke. Och det har inte alltid varit så här i Sverige. Men, som Reinfeldt kommenterade, granen brann ju åtminstone inte i julas.

Därför dröjer åldersbestämningar av ensamkommande

ensamkommande

Sverige har under de senaste åren tagit emot fler ensamkommande asylsökande som uppger sig vara minderåriga än något annat europeiskt land. Ensamkommande minderåriga har en rad fördelar jämfört med andra asylsökande, som fler rättigheter och ökad asylchans. De medför därför en särskilt stor kostnad. Som av en händelse ålderstestar Sverige inte dessa asylsökande medicinskt, vilket våra grannländer gör.  Detta utgör antagligen en stor s k ”pull-faktor” för gruppen, som med fog kan antas bestå av en viss andel som i själva verket är vuxna:

ensamkommande-blir-yngre-e1445461005602

Regeringen har meddelat att Sverige så snart som möjligt ska ålderstesta ensamkommande minderåriga i högre grad, och har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utreda frågan. Uppdraget gick inte till en expert på åldersbedömning, utan till en barnläkare som är expert på barnfetma, med familjeterapi som lösning på det problemet. Denne barnfetmaexpert är för övrigt Miljöpartist.

Ovanpå detta tillkommer att Barnläkarföreningen i Sverige har gjort sig känd för att ägna sig åt politisk aktivism. Föreningen rekommenderar för närvarande sina medlemmar att inte utföra ålderstester åt Migrationsverket. Föreningen har en arbetsgrupp som presenterar sig på nätet så här:

barnlakare

Arbetsgruppen leds av en glödande kommunist som har en egen läsvärd sida på Wikipedia. Enligt påståenden som jag inte har kunnat bekräfta var denne kommunistiske barnläkare och aktivist nöjd över att hans Miljöpartistiska kollega fick uppdraget.

Hursomhelst, den Miljöpartistiska barnfetmaexperten och Socialstyrelsen har kommit fram till att dagens tillgängliga metoder inte är säkra och att Sverige måste vänta på nya metoder med magnetröntgen av knäleder.

Deras rapport sågas i Läkartidningen av andra läkare som kallar den ”hafsverk” och istället menar att metodiken hos expertgruppen AGFAD är världsledande och kan börja användas redan idag. Metodiken är en kombination av metoder för analys av bland annat handled, tänder och nyckelben och beskrivs i den tyska tidskriften Ärzteblatt som såpass säker att den ger ett resultat i åldersbedömningar med ”en sannolikhet som gränsar till visshet”.

Socialstyrelsen har svarat på sågningen och mötts av en slutreplik.

Där står vi nu. Regeringen har inte antytt att den kommer att gå emot Socialstyrelsens rapport och rekommendationer.

Mer läsning hos Mensanen.

Jovisst är Muslimska Brödraskapet terrorstämplade islamister

Riksdagsledamoten Hanif Bali (M) fick en video tillsänd sig där avgångne bostadsministern Mehmed Kaplan (MP) gjorde det så kallade Rabia-tecknet och talade till stöd för organisationen Muslimska Brödraskapet.

Igår på Aktuellt debatterade Bali mot professor Masoud Kamali om detta. Bali påstod att Muslimska Brödraskapet är islamister, men det ville Kamali inte medge, utan kallade dem för ”demokrater”.

Så är Muslimska Brödraskapet islamister då? De benämns så i den svenska pressen. Religionsprofessorn Mattias Gardell, som försvarar organisationen, berättade för Aftonbladet om den ”islamiska samhällsordning de vill ha”.

Svenska och engelska Wikipedia beskriver dem som islamister, och tar bland annat upp deras motto:

”Allah är vårt mål; Profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; jihad är vår väg; och döden för Allahs ära är vår högsta strävan”.

Engelskspråkiga Wikipedia räknar även upp sex länder som har terrorstämplat organisationen.

Organisationen har dessutom en engelskspråkig hemsida, som väcker få tvivel om var organisationen står. Exempel:

”Ever since the Egyptian people in is majority, along with other African and Asian peoples, embraced Islam in the deep-seated conviction that it is a true religion revealed to a true Prophet by the lord of Mankind, Islam has fully and totally arranged the life and all activities of those peoples. The two basic sources of Islam are the Glorious Qur”an and the Sunnah which is both a theoretical explanation and a practical application of the Glorious Qur”an.

These two sources have become the sole reference point for everything relating to the ordering of the life of the Muslim family, individual, and community as well as the Muslim State all economic, social, political, cultural, educational, and also legislative and Judiciary activities. The Islamic creed and Shari`ah have ruled over the individual and society, the ruler and the ruled. They have had supreme authority and neither a ruler nor a ruled people could change anything they contained”.

Under en Twitterdiskussion igår stötte jag på motargumentet att Muslimska Brödraskapet inte kan vara islamister, eftersom de har vunnit ett demokratiskt val i Egypten (men senare störtats). Min invändning var att man inte behöver vara demokrat för att vinna ett demokratiskt val. Islamistiska Hamas på Gazaremsan har vunnit val som har betecknats som fria. Det finns andra exempel på val som har vunnits av icke-demokrater; det mest kända var det tyska parlamentsvalet 1933.

Det finns alltså gott om fog för att kalla Muslimska Brödraskapet för terrorstämplade islamister. Den som stödjer dem i Sverige kommer nog framöver inte att få det så lätt för sig som tidigare i politiken och samhällslivet.