ID-kontroller räcker inte – vi är fortfarande EU:s asylland nummer ett

mig

Skärmdumpen ovan kommer från Migrationsverkets hemsida. Den antyder att ID-kontrollerna i Kastrup som infördes den 4/1 inte gav någon kraftig omedelbar minskning av antalet asylsökande. 331 asylsökande på en dag motsvarar 120.000 på ett år. Då har vi ändå vinter. I vår, sommar och höst lär trycket bli ännu större. Fortsätter detta så har vi fortfarande EU:s långt största asylinvandring per invånare.

Det är omöjligt att uttala sig entydigt om ID-kontrollernas effekter efter bara en dag. Men siffran 331 ger ändå en fingervisning. Sverige kan redan nu hämta inspiration från grannländerna för att säkerställa att det verkligen blir effekt av åtgärderna.

Från Finland kan vi hämta idén att kräva visum för migranter. Ett Schengen-visum är inte lika lätt att förfalska som ett syriskt pass.

När det gäller samtliga EU-pass kan vi via Bryssel kräva biometrisk registrering, alltså att passen innehåller fingeravtryck eller annan information som gör att passen inte kan säljas eller lånas ut.

Från Danmark kan vi låna idén om att strama upp reglerna för anhöriginvandring. Principen bör vara att familjeåterförening i första hand ska ske i hemlandet, i andra hand i närområdet. I Danmark kan man ansöka om familjeåterförening tidigast ett år efter beviljat uppehållstillstånd, ett krav som får många migranter att välja bort Danmark. Det är också möjligt att ställa krav på försörjning som villkor för att få ta hit familjen. Sådana krav kommer regeringen visserligen att ställa senast i april, men bara när det gäller nya relationer.

Slutligen bör alla ensamkommande påstådda barn (oftast män eller pojkar från Afghanistan) som har nått puberteten åldersprövas – och det omgående. Detta för att få ner kostnaderna i asylmottagningen och ta bort incitamentet för äldre personer att ljuga om sin ålder. Ett ensamkommande barn har större omsorgskrav än andra asylsökande, och kostar staten 700.000 kronor om året (1.900/dygn). Ofta tar boendet ut en högre avgift och då blir kostnaden högre, och kommunen får stå för mellanskillnaden.

År 2015 kom 35.369 asylsökande som sade sig vara barn. Det innebar en kostnad för staten på 24,5 miljarder kronor bara det, och alltså ytterligare miljarder för kommunerna.

Vi har andra behov i samhället än EU:s största asylinvandring per invånare. Försvaret, polisen, skolan, sjukvården och omsorgen, för att nämna några områden. Därtill bör vi satsa på utökade resurser till flyktinghjälp i närområdet, vilket är betydligt billigare än att de kommer hit. Bara för att det inte är en mänsklig rättighet att bo i just Sverige bör vi ändå hjälpa fattiga och krigsdrabbade människor – av humanitära skäl såväl som för att minska ”push-faktorerna” som gör att de söker sig till EU och Sverige.

Annonser