Fåfängt att mörka invandrares höga brottslighet

Invandrare är mer brottsbenägna än infödda. Det gäller särskilt vålds- och sexbrott och särskilt invandrare från Nordafrika och Mellanöstern. Den som vill ha fakta om detta kan läsa utredningar från såväl Sverige som Norge och Danmark.

De mest kända svenska utredningarna om invandrares överrepresentation i brottslighet kommer från Brottsförebyggande Rådet (BRÅ). Senast detta gjordes var 2005 och migrationsminister Morgan Johansson vägrar ge BRÅ nytt uppdrag att uppdatera siffrorna. Han menar att en sådan undersökning inte skulle göra Sverige till ett bättre samhälle.

Men en mörkning av denna statistik är fåfäng. Fakta sparkar, som ekonomen Gunnar Myrdal brukade säga. Mörkning gör bara att fler söker kunskap på annat håll. Göteborgsposten skriver i ledarartikeln ”Fakta är inte fördomar”:

Personer med utländsk bakgrund är starkt överrepresenterade i brottsstatistiken. I en rapport från Kriminalvården från 2010 kan man läsa att 53 procent av de grova brottslingarna på svenska fängelser är födda utomlands (män som dömts till minst fyra, och kvinnor till minst två, års fängelse). Därutöver är det känt från forskningen att även barn till utrikesfödda är starkt överrepresenterade i brottslighet.

Mer än hälften av denna överrepresentation kan förklaras av så kallade socioekonomiska bakgrundsvariabler: Fattigdom, bostadsområde, föräldrarnas utbildning och resurser – vad som förenklat kallas för utanförskap. Det är ett trivialt konstaterande att en hög asylinvandring i kombination med dålig integration leder till att fler människor hamnar i ett sådant utanförskap. Det är vad som hänt de senaste decennierna.

Därmed ökar även kriminaliteten från dessa grupper, och det är relevanta fakta i migrationsdebatten”.

Ledarskribenten får kritik från en ledarskribent på Sundsvalls Tidning:

”Han riskerar att späda på de fördomar som finns och därmed även den rädsla som många svenskar uttrycker för att ökningen av antalet asylsökande ska minska tryggheten i samhället.

I själva verket är det så att andelen asylsökande eller icke svenska medborgare med uppehållstillstånd som dömts till långtidsstraff minskade under perioden 1997 till 2009, från som mest 15 procent ner till 7,5 procent år 2007-2009″.

Den som vill läsa rapporten de diskuterar kan läsa den här. Det visar sig att siffrorna från båda tidningarna stämmer. 53 procent av långvariga fängelsekunder är födda utomlands.

Men den siffran har inte minskat över tid. Sundsvalls Tidning tar till ett fulknep för att vilseleda den som inte orkar läsa rapport. För samtidigt som andelen asylsökande eller uppehållstillståndsbärande icke svenska medborgare med långtidsfängelsestraff har minskat med 7,5 procentenheter, så har andelen med ”annat medborgarskap” i samma straffkategori ökat med ungefär lika mycket (se sidorna 29-30 i rapporten).

Att Göteborgsposten trots allt debatterar denna fråga på detta sätt är lite anmärkningsvärt. För ett halvår sedan var kritiskt tänkande människor helt utlämnade till alternativmedier för att få olika versioner av sådana här frågor.

Mörkande och siffertrixande i brottsbenägenhetsfrågan lönar sig alltså allt mindre.

Annonser