Välgörenhetsorganisationerna och migrantsmugglingen på Medelhavet

Skänker du pengar till en välgörenhetsorganisation? Har du koll på om de ägnar sig åt migranttransporter på Medelhavet? Exempelvis Läkare utan gränser (MSF) och Rädda Barnen gör detta.

Många organisationer tar ombord migranter nära den libyska kusten och de människor som hjälps kommer från en rad olika länder, inklusive demokratier utan krig som Guinea och Bangladesh. Kritiker ser detta agerande som en ”pull factor”, ett ekonomiskt incitament för att migrera, skriver Financial Times.

En av kritikerna är EU:s gränsmyndighet Frontex, vars generaldirektör Fabrice Leggeri har anklagat organisationerna för att uppmuntra människosmuggling, skriver The Guardian. Libyens regering har kallat välgörenhetsorganisationernas transporter för ”migrant-taxi”, uppger The Telegraph. Den sicilienbaserade åklagaren Carmelo Zuccaro har använt samma benämning och har anklagat välgörenhetsorganisationerna för att rentav samarbeta med de flyktingsmugglare som är verksamma i Libyen. Rädda Barnen, Läkare utan gränser och andra organisationer har tillbakavisat åklagarens anklagelser som struntprat, rapporterar nyhetsbyrån AFP.

Migranterna tas som regel numera i land i Italien, och trycket har blivit så stort att Italiens regering har hotat att stänga sina hamnar för välgörenhetsorganisationernas båtar, skriver The Guardian.

Den ”identitära” organisationen Defend Europe har hyrt fartyg för att störa välgörenhetsorganisationernas transporter, skriver The Guardian i en annan artikel.

Men nu tycks Italiens regering ha kommit fram till en annan lösning: att tvinga välgörenhetsorganisationerna att skriva på en uppförandekod. Detaljerna har inte offentliggjorts, men det har diskuterats att få organisationerna att minska sin kommunikation med migrantsmugglarna från det libyska fastlandet, och att öka kommunikationen med den italienska kustbevakningen. Utländska organisationer som inte skriver på uppförandekoden kan nekas att angöra italienska hamnar, skriver Financial Times. Det återstår dock att se vilken effekt uppförandekoden får.

Relaterade blogginlägg:

De stora migrantströmmarna har antagligen bara börjat

Fler migranter hittills i år än under hela 2013.

Annonser

Kusingifte gynnar klanvälde och hindrar demokrati

Kusingifte gynnar klanvälde och hindrar demokrati. Det är ett allvarligt problem i de länder där kusinäktenskap och klanvälde förekommer storskaligt, och är i växande grad ett problem för Sverige.

Kusingiftets förekomst i världen är ganska fokuserat till ett visst geografiskt område, som även råkar vara det område varifrån många som söker asyl i Sverige kommer. En karta från Illustrative Maps visar detta (se även förstorad karta på Wikipedia).

Däremot har kusingifte inte alltid varit så koncentrerat. Klanvälde och kusinäktenskap har även varit vanligt i Europa, vilket man kan läsa i denna artikel i tidskriften Kvartal. Men kyrkan förbjöd på medeltiden närbesläktade bröllop och krossade därmed klanernas makt. Ett så kallat Working Paper från Yale University tidigare i år går igenom vad det har fått för effekt i Europa och på andra ställen.

Författaren, Dr Jonathan F Schulz, skriver (min översättning):

”Familjens roll som en av de mest grundläggande institutionerna för mänskliga samhällen går inte att ifrågasätta. Familjen ses traditionellt sett som individuellt gynnsam och bidrar med känslomässig och materiell säkerhet. Starka släktskapsband kan emellertid ha en perverterande negativ effekt för samhället som helhet. De kan fostra en ingruppsmentalitet som förhindrar storskaligt samarbete bortom släktgruppens begränsningar. Som en nyckelkonsekvens kan ett snävt fokus på intresset hos den utökade familjen undergräva vad som är essentiellt för demokrati – att spela efter de regler som hela samhället har fastställt”.

”Studiens resultat avslöjar att det är mer troligt att den höga förekomsten för en viss form av kusinäktenskap i Nordafrika och Mellanöstern hindrar demokratin i regionen. Europa har å andra sidan haft väldigt skilda äktenskapsmönster – kusinäktenskap finns nästan inte och kärnfamiljen dominerar”.

Dr Schulz argumenterar för att det var kyrkan som krossade kusingiftena och därigenom klansamhällena i Europa och därmed lade grunden för gynnsammare förhållanden för demokrati. Kyrkans avsikter var sannolikt inte att skapa demokrati, utan snarare att bryta klanernas makt, då kyrkan var den ledande maktspelaren på den tiden.

”Med början i tidig medeltid instiftade den västliga kyrkan flera äktenskapsregler vilka försvagade de utökade släktgrupperna: framför allt genom att förbjuda konsanguint (”samblodat”) äktenskap. Detta förbud var väldigt omfattande – den katolska kyrkan förbjöd tidvis giftermål upp till sjunde gradens släktskap (alltså, äktenskap mellan två människor som delar en av sina 64 föräldrars föräldrars föräldrars föräldrars föräldrars förälder som gemensam förfader eller förmoder). Den östra kyrkan förbjöd också kusinäktenskap men inte i samma utsträckning”.

Efter många århundraden lättades lagarna upp, men då hade kusinäktenskapet överlag blivit en marginell företeelse i Europa.

Det linjära sambandet mellan förekomsten av ”samblodigt” giftermål och demokrati i olika länder visar även hög signifikans (återgivet från samma studie):

kusin

(Studien innehåller även mer avancerade statistiska analyser på detta samband, vilka jag inte tänker kommentera i en bloggtext).

Vad händer då med Sverige när vi får ett kontinuerligt inflöde av asylsökande från just Mellanöstern och Nordafrika, där kusingifte är vanligt och där klansamhällena är starka? Rimligtvis att vi får allt starkare inslag av klaner i våra allt fler och expanderande problemförorter där klanmentalitet redan uppmärksammas och där barn inte sällan gifts bort med en kusin från hemlandet.

Det är inte heller osannolikt att vi i större utsträckning får politiker med rötter i Nordafrika och Mellanöstern som ser mer till klanens behov än till väljarnas behov. Det kan ses som ett lågintensivt men potentiellt växande hot mot den svenska demokratin.

——

(Tack till flera twittrare för uppslaget och diskussionerna om detta, särskilt @YeyoZa och @MattiasLindberg )

De stora migrationsströmmarna har antagligen bara börjat

befolkning

De migrationsströmmar till Europa som vi har sett de senaste åren har antagligen bara börjat. Grafen här ovanför visar FN:s befolkningsprognos 2015, genom FN-organet ESA. Data finns här. Europas befolkning förutspås minska, medan framför allt Afrikas befolkning förutspås öka kraftigt. Det beror på höga födelsetal, minskad dödlighet i ung ålder, och en stor andel ung befolkning i Afrika.

En prognos innehåller förstås osäkerheter. Men ESA skriver ändå så här om den troliga afrikanska befolkningsökningen:

”A rapid population increase in Africa is anticipated even if there is a substantial reduction of fertility levels in the near future. The medium variant projection assumes that fertility will fall from 4.7 children per women in 2010-2015 to 3.1 in 2045-2050, reaching 2.2 by 2095-2100. After 2050, Africa is expected to be the only major area still experiencing substantial population growth. As a result, Africa’s share of global population is projected to grow to 25 per cent in 2050 and 39 per cent by 2100”

Det finns även en engelsk Wikipedia-artikel om denna prognos och andra liknande prognoser. På svenska kan man läsa mer hos exempelvis SCB, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Svenska Yle och Göteborgsposten.

Afrikas ekonomiska förutsättningar kommer antagligen också  att förbättras framöver. Men det är trots allt förbättrade ekonomiska förutsättningar som har triggat de stora pågående migrationsströmmarna. Fler människor har råd att flytta med bättre ekonomi. Tekniska landvinningar som internet förbättrar även de praktiska möjligheterna, och ökar lockelsen att flytta genom att förmedla exempel på andra som lyckas nå hit. Det kommer att fortsätta löna sig för människor i Tredje Världen att söka lyckan i Europa, givet att europeiska väljare och politiker fortsätter att tillåta detta.

Eller som FN-organet ESA uttryckte det i samband med befolkningsprognosen:

”Large and persistent economic and demographic asymmetries between countries are likely to remain powerful generators of international migration within the foreseeable future”.

Den svenska och europeiska migrationsdebatten ser alltså ut att fortsätta, även för kommande generationer.

A closer look at the Swedish Government’s ”facts” about migration and crime

Recently, the Swedish government released a webpage with the title ”Facts about migration and crime in Sweden”. For reasons of brevity I will comment its first statements  and will then try to elaborate on how the government’s message can be characterised.

”Claim: ‘Sweden had its first islamic terrorist attack not so long ago’

Facts: The only known attempt at such an attack was in 2010. No one was harmed but the attacker”.

Additional facts: Check the Wiki site about the 2010 Stockholm bombings. It was pure luck and incompetence that this attack did not result in numerous casualties besides the bomber, Iraqi-born Taimour Abdulwahab al-Abdaly. Foreign minister Carl Bildt said that if plans would have succeeded, results would have been ”truly catastrophic”.

Moreover, two other persons with Swedish residence and migrant backgrounds have been involved in islamic terrorist attacks on the continent: Osama Krayem (Syrian origin), previous resident of Malmö, in the Brussels bombings in 2016. Mohammed Belkaid who previously resided in Märsta and then fought for ISIS in Syria, took part in the planning on the attacks on Paris in 2015.

In addition, the BBC writes:

”Sweden is a peaceful democratic state that has long been a safe haven for those fleeing conflict. Yet many young people whose families took refuge there are now turning their back on the country. More than 300 people have gone to fight in Syria and Iraq, making Sweden per capita one of the biggest exporters of jihadists in Europe”.

Claim: ”There has been a major increase in gun violence in Sweden.”

Facts: In general terms, violence has decreased in Sweden in the last 20 years. At the same time, surveys repeatedly show that people in Sweden and in other Western countries have a perception that violence is actually increasing. Perceptions of increased violence have been linked to the number of immigrants in Sweden. Nonetheless, research shows that there is no evidence to indicate that immigration leads to increased crime. Despite the fact that the number of immigrants in Sweden has increased since the 1990s, exposure to violent crimes has declined.

Additional facts: While this is true, the decrease has predominantly occurred within violence caused by hunting firearms. Swedish hunters tend to kill their families, friends or foes, less frequently than before. On the other hand, there has also been an increase in shootings with illegal weapons by criminal gangs. More info in this BRÅ report. Criminal gangs do not necessarily consist of migrants but also of children to migrants, and the proportion of gang members with a Swedish or Nordic background is small. However, statistics on ethnic backgrounds of those who do the shootings are unfortunately not reported, so the reader may relate to the government’s perception and my perceptions as estimates with different degrees of certainty. Neither of us knows for sure due to an unwillingness to relate ethnicity and crime in Swedish official statistics.

Claim: ”There has been a major increase in the number of rapes in Sweden.”

Facts: The number of reported rapes in Sweden has risen. But the definition of rape has broadened over time, which makes it difficult to compare the figures. It is also misleading to compare the figures with other countries, as many acts that are considered rape under Swedish law are not considered rape in many other countries.

Additional fact: It would be prudent by the Swedish government to acknowledge that the increase in cases filed for rape concurs with an increase in self-reported exposure to sex crimes. In fact, such figures have doubled for women in recent years (see graph below. Kvinnor: women).

bra

To not bore my readers, I will quit here. We can conclude that the government’s facts are incomplete and may at best be used as a basis for a wider discussion. This discussion is hampered by the unwillingness to release statistics relating ethnicity to crime. On its own, the government’s page may only serve as a biased cover-up in a futile attempt to control the image of Sweden abroad and within the country.

Utvandring av kompetens och skattebetalare – ett annat hot mot välfärden

Att invandringen till Sverige har varit rekordhög de senaste åren känner nog de flesta till. Mindre känt är att även utvandringen är rekordhög, högre i antal än under emigrantvågorna på 1800-talet. En komprimerad graf från SCB (klicka på länk för längre tidsserie) ser ut så här:

utvandr

Vilka är det som utvandrar då? Rapporten ”Riskerar Sverige en kompetensdränering” från år 2000 skrev:

”Statistik visar att det är fler högskoleutbildade som flyttar från Sverige än till Sverige. Vi har en omfattande emigration av forskare, ingenjörer, ekonomer och andra som utgör en spetskompetens inom olika områden. Om allt fler välutbildade väljer att lämna landet (i förhållande till antalet högutbildade som kommer till Sverige) skulle det få negativa konsekvenser för svenskarnas välfärd. En direkt effekt blir att skatteunderlaget för såväl framtida pensioner som annan välfärd minskar. En mer långsiktig effekt är minskade tillväxtförutsättningar för ekonomin i dess helhet”.

Färskare siffror finns i boken ”Svenska utlandsröster” från 2016, som är en del av Göteborgs universitets SOM-undersökning. Den visar att de mest populära länderna att utvandra till är Norge, Danmark, Storbritannien, USA, Finland och Tyskland.

Typiskt för utvandrarna är att de är mer högutbildade, har bättre privatekonomi, och har en hög andel som är företagare eller har en arbetsledande ställning. Främsta skälet att flytta utomlands är att förvärvsarbeta där. Det de ser som allra sämst med Sverige är skatterna. Dock tillfrågades personerna i undersökningsmaterialet inte om vissa andra flyttorsaker som minskad trygghet i Sverige, höjd levnadsstandard utomlands eller liknande.

Förra året släppte Sveriges kommuner och landsting (SKL) en uppmärksammad ekonomirapport som sammanfattade:

”I vårens rapport kan vi konstatera att det ekonomiska läget är fortsatt bekymmersamt i sektorn. Många kommuner och landsting brottas med under – skott och ett kraftigt kostnadstryck. En aktuell fråga som ges stort utrymme i denna rapport är de utmaningar som den stora invandringen innebär för kommunsektorn. Den senaste befolkningsprognosen från scb visar förutom på en stor invandring också på ett ökat antal äldre och skolbarn i den svenska befolkningen”.

Rapporten räknade med skattehöjningar på 1,82 kronor på en hundralapp i genomsnitt. Detta från en redan hög skattenivå.

Vad händer om skatterna höjs som SKL aviserar, välfärden försämras ytterligare, och allt fler områden blir oattraktiva att bo eller vistas i på grund av hög brottslighet och ett allt större inslag av vålds-, heders- och klankulturer som är främmande för Sverige? En risk är att det leder till att fler skattebetalare flyttar från Sverige, medan företrädesvis bidragstagare flyttar hit. Att skattebasen eroderas ytterligare.

Och som vi har sett ovan, det är de mest välbärgade och högutbildade som är mest benägna att lämna landet.

OECD: Antalet arbetslösa icke-européer i Sverige har tredubblats på 10 år

Den internationella organisationen OECD har idag släppt en rapport om svensk ekonomi. Den är övervägande positiv och pekar på att Sveriges tillväxt i BNP/capita är hög i relation till jämförbara länder.

OECD tar även upp invandringen till Sverige och skriver att den kan bli lönsam i framtiden ”givet en effektiv integration”. Problemet är att den ekonomiska integrationen i Sverige är en av de sämsta bland OECD-länderna, kanske den allra sämsta, mätt som sysselsättningsgap. Den som intresserar sig för svensk integration i praktiken och asylinvandringens långsiktiga ekonomi kan studera ekonomin och den övriga samhällsutvecklingen i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje.

Vad som är viktigare än vad OECD skriver är en graf som organisationen presenterar, nedan. Den visar arbetslösheten i antal bland så kallade ”sårbara grupper”. För tio år sedan var antalet arbetslösa störst i gruppen ”med gymnasieutbildning eller lägre”. Så är det inte nu. Antalet arbetslösa födda utanför Europa har ökat trefalt på tio år, och riktningen som den blåa kurvan pekar i är inte särskilt hoppfull för svensk ekonomi eller integration.

arblos

Fler än 6 miljoner vill flytta till Sverige

Just nu läser jag Tino Sanandajis nya, faktaspäckade bok ”Massutmaning” som idag recenseras av Göteborgsposten. En del är nytt för mig, annat är nyttig upprepning.

Jag visste sedan tidigare att 65 miljoner människor befinner sig på flykt i världen. Men jag visste inte att 640 miljoner vuxna skulle byta land om de kunde, enligt en Gallup-undersökning för några år sedan. De flesta vill till något västland. Av dem skulle 6 miljoner helst flytta till Sverige. Utöver detta antal vuxna tillkommer alltså ett antal miljoner barn som skulle få följa med.

Det finns inget skäl att tro att antalet som gärna flyttar hit skulle ha minskat sedan Gallup-undersökningen publicerades år 2012.

Män vill ha social status, kvinnor vill ha skönhet

Föreställningen att kön är en social konstruktion är inflytelserik i Sverige. Vi har exempelvis en läroplan för förskolan som säger att förskolan ”ska motverka traditionella könsmönster och könsroller”. Det följs upp av Skolinspektionen, som regelbundet kritiserar kommunerna för att inte motverka traditionella könsroller tillräckligt.

Detta är framför allt ett oförsvarligt slöseri med resurser. Att vi har utvecklat könsskillnader har varit nödvändigt för vår arts överlevnad och har mejslat ut de identiteter vi har och de medfödda delarna av vårt beteende. Könsrollerna har genom sexuell selektion (urval) i hög grad gjort oss till dem vi är. Med det menas inte att det saknas människor med könsöverskridande biologi eller personlighetsdrag, men det är undantaget, inte regeln.

Som ett exempel strävar män typiskt sett särskilt mycket mot hög social status. Män med hög social status får fler barn, medan detta inte gäller kvinnor med hög social status. Tvärtom riskerar högstatuskvinnor i högre grad att bli barnlösa, eftersom de inte vill ”gifta ner sig” statusmässigt, vilket män inte bryr sig lika mycket om. Samtidigt tenderar de att välja bort att bli gravida framför framgång i karriären. Ett exempel på reproducerande beteende hos högstatusmän är att de i högre grad får barn med olika kvinnor, via tillfälliga förbindelser, eller genom att gifta om sig. Arbetslösa män får samtidigt färre barn, medan detta inte gäller för arbetslösa kvinnor.

För att föröka sig som kvinna gäller det istället framför allt att se bra ut. Skönhet hos kvinnor ger en hög chans att få avkomma, vilket även har gällt historiskt. Skönhet har gjort det möjligt att attrahera högstatusmän som kan försörja avkomman. Fler kvinnor än män som har överlevt till reproduktiv ålder har genom historien blivit föräldrar, och särskilt har det uppenbarligen gällt vackra kvinnor. Vi har ca 67% fler förmödrar än förfäder. Kvinnor konkurrerar mindre än män om partners, men även ”kvinnlig intrasexuell konkurrens” förekommer, där kvinnor strävar mot större skönhet genom exempelvis klädsel eller smink, eller ägnar sig åt att baktala andra kvinnor som ses som attraktiva konkurrenter.

Detta betyder inte att manlig skönhet är oviktig eller att kvinnlig social status är oviktig. Poängen är istället att skönhet är och har varit viktigast för kvinnors fortplantning, medan social status är och har varit viktigast för mäns fortplantning.

Könsrollerna och sexuellt urval har därtill gett oss olika personlighetsdrag. Män är mer riskbenägna än kvinnor på olika sätt, och en riskbenägen man som överlever, ökar i social status. Kvinnors evolutionära anpassning har krävt att de tar större ansvar för avkomman än män, som investerar mindre i avkomman och slipper 9 månaders graviditet. Kvinnor har därför utvecklat större omvårdande egenskaper.

Lästips om detta är Wikipedias sida om könsskillnader i psykologi, och de källor som hänvisas till där.

Sorg för Göteborg

Med en travesti på en låt av Håkan Hellström är det på sin plats att påpeka att centrala Göteborg tyvärr bara blir värre och värre. Denna vackra stad har blivit en stad som jag sedan ett par år tillbaka aktar mig i. Våldet, sexbrotten och knarkaffärerna i köpcentret Nordstan har i dagarna omskrivits av bland andra Expressen (1, 2), brittiska Daily Express, Danmarks Radio och den tjeckiska tidningen Eurodeník. Det handlar om pojkar och unga män med utomeuropeisk invandrarbakgrund, från förorterna, tillståndslösa migranter från Marocko, samt asylsökande från Afrika, Mellanöstern eller Afghanistan.

De kriminella gängen går numera inte att missa i stadens centrum. Kvällstid är det extra riskabelt att vistas där. Göteborgstwittrare som jag har kommunicerat med menar att problemet inte är avgränsat till Nordstan, utan sträcker sig över ett område som täcker Centralstationen, Brunnsparken, Nordstan och trakterna kring Operan. Grovt sett (jag ska ersätta kartan om någon ger mig en bättre) rör det sig om ett sådant här område.

gbg

Enligt min subjektiva uppfattning är Göteborg den svenska stad som har försämrats kraftigast under de senaste två årens samhällsomvandling. Det finns fortfarande stora delar av staden som är opåverkade, men som besökare, vilket jag är då och då, är det ändå svårt att undvika centrum.

Något måste göras, och det snarast. Jag har förstås en uppfattning om vad, men det som först behöver komma till stånd är krisinsikten, även hos dem som regerar landet.

Bloggat: Toklandet

Dan Eliasson släppte in ungefär lika många som regeringen vill skicka hem

Riksrevisionen har släppt rapport om hur Polismyndigheten hanterade förra höstens migrantströmmar till Sverige. Ur rapporten:

I september informerade polisregionerna Syd och Väst gränspolissektionen på polisens Nationella operativa avdelningen, Noa, samt den nationella staben för den särskilda händelsen Alma (se mer nedan om Alma) om att de såg ett behov av gränskontroller för att skapa ordning i flödet av migranter. Enligt uppgift var samtliga regionala gränspolissektioner i mitten av september överens om att det fanns ett behov av att återinföra gränskontroller. Även Polismyndighetens nationella operativa ledningsgrupp (NOLG) bedömde i september att ”vi är nära ett läge där polisen bör framföra ett förslag till regeringen avseende gränskontroll, partiell koncentrerad till ett par platser i Sverige – främst Syd”, även om det skulle vara en stor ansträngning på personalnumerären inom polisen.

I slutet av september presenterade Noa:s gränspolissektion tre handlingsalternativ för rikspolischefen; oförändrat läge, ökad inre utlänningskontroll respektive återinförd gränskontroll. I promemorian uppgavs att ett allvarligt hot enligt kodex om Schengengränserna ”torde föreligga” och att gränskontroller troligen var en mer effektiv åtgärd än utökade inre utlänningskontroller. I början av oktober fanns det enligt Noa:s gränspolissektion indikationer från ledningen på att gränskontroller skulle återinföras. Den 21 oktober meddelade dock gränspolissektionen vid Noa polisregionerna att rikspolischefen inte ansåg att läget var sådant att Polismyndigheten kunde besluta om att återinföra gränskontroller. Polismyndigheten gjorde inte heller någon framställan om återinförda gränskontroller till regeringen. Efter detta gick beredskapen för att återupprätta gränskontroller ned. När beslutet sedan fattades av regeringen den 12 november 2015 blev flera berörda överraskade.

Rikspolischef Dan Eliasson hade alltså med stöd från interna underrättelser kunnat föreslå gränskontroll till regeringen redan i september, men han lämnade inte något förslag alls, utan regeringen fattade beslutet den 12 november.

Hur många kom under dessa två månader? Det vet vi inte eftersom vi inte hade gränskontroller, men antalet asylsökande uppgick till cirka 80000. Det kan förstås vara en underskattning av antalet som kom hit, eftersom vissa – marockaner, rumäner och senegaleser exempelvis – som inte ser sig ha en chans att få asyl, kanske inte heller söker asyl.

asyl

Cirka 80000, ja, det är ju ungefär lika många som regeringen vill skicka hem.

Läs mer – Gudmundson i SvD: ”Dan Eliasson stoppade gränskontroller”.

Iotakt: Proffset